Inledningsanförande om Musiksveriges nya uppdrag

 
 

Kort intervju med ordförande Elisabet Widlund efter inledningsanförandet om Musiksveriges nya uppdrag.

Elisabet Widlund, styrelseordförande

Den stora musikdagen på Kungliga Musikhögskolan, 23 nov 2017

Tack för möjligheten att inledningstala här idag. Jag älskar Musikhögskolans nya byggnad, Musiksverige och är också ett stort fan av musikstatistik, precis som alla andra här i rummet. Men jag ska inte prata om det.

Musiksverige har sedan en vecka tillbaka ett nytt uppdrag som inte handlar om statistik, ekonomi, tillväxt och sysselsättning. Utan det handlar om att skapa jämlikhet i musikbranschen och att införa kraftfulla åtgärder som motverkar sexuella trakasserier.

Jag ska berätta om min egen personliga bakgrund till det här, jag skrev min första uppsats på universitetet; ”Varför finns det så få kvinnliga musiker” och då tittade jag på symfoniorkestrar. Då var jag 22 år gammal. Den här frågan har sedan följt med mig i alla de olika sammanhang som jag har varit i, inte minst på den kommersiella sidan av musikbranschen där jag befinner mig nu. ”Varför är det inga kvinnor i det här rummet?” och sen när jag har tagit mig in i de innersta rummen, i olika styrelsesammanhang så har jag fortsatt att ställa mig den frågan. ”Hur kommer det sig att jag är den enda kvinnan i Musiksveriges styrelse…?”.

Nu har vi, sen förra veckan, oerhört många vittnesmål om hur det här kan komma sig. För i uppropet som handlar om oss, #närmusikentystnar, finns det 2 200 personer som vittnar om att vi har ganska stora missförhållanden i vår bransch. I den gruppen finns det 300 explicita vittnesmål och många, många fler som kanske inte vågar vittna men som skrivit under.

För att sätta de här 2 200 i ett sammanhang: Hur många kvinnor är det som jobbar i musikbranschen?

Musiksverige är ju som sagt väldigt duktiga på att sätta ihop statistik och har gjort så även om sysselsättning. Det finns 10 000 yrkesverksamma i musikbranschen och då har man räknat med alla musiker, kompositörer, låtskrivare, skivbolagsfolk, förlag, live... till och med deltidsanställda och egenföretagare.

Av dessa 10 000 personer är 40 procent kvinnor, dvs 4 000 personer i hela landet. Och det är alltså 2 200 personer som skrivit under uppropet. Man kan också anta att det finns ett ganska stort mörkertal, alla är inte på Facebook och alla kanske inte vågar. Man kanske för sin egen trygghet och säkerhets skull inte kan vara så offentlig med sina upplevelser.

Så vi vet 4 000 kvinnor jobbar i branschen och att åtminstone 2 200 idag eller tidigare i sina yrkesliv blivit utsatta för kränkningar eller brott eller vidriga, sexistiska beteenden. Så då har vi svaret på frågan var är kvinnorna i musikbranschen. Det verkar vara väldigt svårt som kvinna att jobba i musikbranschen.

Okej, lite fler siffror:

Vi är 18 procent VD:ar som är kvinnor i musikbranschen. Vi är alltså inte ens hälften av hälften. Det borde vara 50/50 men vi är inte ens 25 procent.

I styrelserna är det 30 procent kvinnor. Där är vi långt ifrån hälften, men i alla fall lite bättre. Men tyvärr under riksgenomsnittet. Så i Sverige i stort finns det fler kvinnor i styrelser än vad det gör i musikbranschen.

Dessutom är det så att i vår bransch går förändringen långsammare än den gör i samhället i övrigt. Så vi kan inte ens påstå att det blir bättre. För under den tiden vi har kunnat mäta maktfördelningen, så har det blivit sämre i musikbranschen och bättre i samhället i övrigt.

Något annat väldigt intressant, ni vet att vi i Musikförläggarna har ett projekt som heter Equalizer Project som riktar sig till låtskrivare och producenter som är kvinnor, för att få fler låtskrivare som är kvinnor i världstoppen. För att det är med låten som allting börjar. Det är låten som gör att det finns nåt att spela in eller ge ut, att det finns nåt att framföra och nåt att tjäna pengar på.

På låtskrivarsidan, av de som tjänat mest på sin musik, under de 10 år vi kunnat titta på det, så är endast 6 procent kvinnor. Så av de 30 personer som tjänat mest på musiken de senaste 10 åren så är bara 6 procent kvinnor.

Och av den musik som spelas mest i världen de senaste 10 åren så är 13 procent av upphovspersonerna kvinnor.

Sammantaget med alla vittnesmål och den här förskräckliga statistiken - som tyvärr speglar en lika förskräcklig verklighet - så har Musiksveriges styrelse gett Musiksverige ett nytt uppdrag. Och det här gick väldigt snabbt. Det tog en och en halv timme för oss att omformulera Musiksveriges agenda. Detta skedde förra veckan.

Tidigare har Musiksverige fokuserat på fakta om musikbranschen. Nu kommer vi fokusera på att jobba med branschen med jämställdhetsinsatser och det gäller både sexuella trakasserier och strukturellt med de stora utmaningarna vi har.

Musiksveriges styrelse har förbundit sig att agera för mer jämställda ledningsgrupper, mer jämställda styrelser och jämställd kultur, jämställda beteenden och naturligtvis insatser som agerar mot sexuella trakasserier.

Styrelsen har gjort analysen att problemen som har uppdagats i sin fulla vidd den senaste tiden har med bristande jämställdhet att göra. Det har att göra med att vi har för få kvinnor i ledande position. Den här ojämlikheten har möjliggjort för män att utnyttja sin maktställning. Det handlar om ett manligt maktmissbruk. Och denna analys står hela styrelsen bakom, en kvinna och åtta män.

Musiksveriges Styrelse lovar och tar på oss att vara förebilder i det här arbetet. Att verka i alla de sammanhang där vi kan ha inflytande. För att driva på förändringen för att påverka ledningsgrupper och styrelser att göra samma sak.

Allt det här det kommer att ta tid. Vi kommer att agera snabbt, men de här stora strukturella förändringarna kommer att ta tid. Vi kommer att göra akuta insatser men det är också ett väldigt långsiktigt arbete.

Jag och Musiksveriges styrelse lovar att göra allt vi kan för att driva den här förändringen så att den går mot ett håll som gör att vi också får tillgång till all den kompetens, kunskap och erfarenhet som kvinnor står för.

 
Sofia Thurn